Äventyret längs Pacific Crest Trail har börjat!

pacific crest trail
Kajsa Albrechtsson och Gunilla Sundberg vid starten till Pacific Crest Trail.Foto: Privat
pacific crest trail
Vattenrening är nu en vardaglig syssla.Foto: Privat
De första fem dagarna vandrade de genom bergigt ökenlandskap.
Spara

Kajsa Albrechtsson och Gunilla Sundberg är framme i USA och har påbörjat den 430 mil långa vandringen mot Kanada. Hur har de första dagarna gått egentligen? Här kommer en snabb uppdatering.

Vägen till målet del 2.

Elva timmar med flyg från Arlanda till Los Angeles, och därifrån buss till San Diego. Kajsa Albrechtsson och Gunilla Sundberg är framme i USA och har börjat sin resa och vandring längs vandringsleden Pacific Crest Trail.

– Vi var förvånansvärt lugna den sista dagen innan avfärd. Det var värre i början på veckan, då var det lite fix och trix, vilket oftast tar längre tid än vad man tror. Är alla papper i ordning? Har vi glömt något? Måste vi fixa något i sista stund? säger Gunilla.

De berättar att de fick tänka om lite kring semestern från jobbet och att de lade om den så att den nu portioneras ut under hela turen istället för att alla pengar skulle komma på en och samma gång.

Vandrat i alla väder

Väl i San Diego började de vandra tidigare än beräknat, de ville komma igång direkt.
– När vi kom fram till starten var det lite overkligt faktiskt. Fantastiskt och pirrigt – nu är vi verkligen här! säger Kajsa.

De första dagarna bjöd på alla sorters väder – regn, blåst, sol, vind, åska och blixtrar.
– Det har nog varit mer utmanande topografi än vi trodde skulle komma direkt i början. Men det är alltid bra med lite backträning. Det är väldigt vacker natur och mycket folk så här i början, säger Gunilla.

Oväntad utgift

På fem dagar har de hunnit gå drygt 12 mil, planen är att de ska gå mellan två till tre mil om dagen och gå från klockan sju-åtta på morgonen till fem-sex på kvällen, beroende på väder.
– Kroppen är alltid mör i början, men det är bara att ta det lugnt och metodiskt. Den ska ju hålla hela vägen till Kanada, säger Kajsa.
– Vi brukar ta en sittpaus i cirka tio till femton minuter varje timma, och sedan en längre lunchpaus på det, säger Gunilla.

Hur har det gått att hålla budgeten hittills?
– Vi kommer eventuellt att få byta ut vårt tält eftersom det inte funkar optimalt i regn och blåst. Vi känner att vi vill bo säkrare när vädret blir än mer utmanande. Vi har inte koll på hur stor den utgiften blir ännu, säger Kajsa.

Nu befinner de sig i den lilla staden Julian, nästan två mil från vandringsleden. De var tvungna att köpa mat och liftade därför hit. Men här blir det ingen längre vila, om bara några dagar räknar de med att nå Idyllwild.

Vandringen fortsätter, följ med på resan och se hur det går. Nästa del i följetången kommer i juni.

Läs den första delen i vår serie här.