– Det är den längsta vandringen vi har gjort. Vi var ute för fyra år sedan och gick 130 mil på två månader. Så det här var ju betydligt längre. Vi ville testa och se vad som händer med en själv när man är ute och vandrar så här länge, säger Gunilla Sundberg.
Vad har varit det bästa med den här resan?
– Det har varit ett otroligt äventyr med extremt fina vyer och vacker natur. Vi har vandrat mycket på hög höjd och befunnit oss 4 000 meter över havet under längre perioder, så det är lite skillnad mot att vandra i Sverige där Kebnekaise är högst med sina dryga 2 000 meter.
Har det varit tufft att vandra på så hög höjd?
– Vi märkte faktiskt inte av det så mycket, vi tog det ganska lugnt och stigningarna är ganska flacka längs leden.
Vi ville testa och se vad som händer med en själv när man är ute och vandrar så här länge.
Sista veckan var den dyraste
Kajsa och Gunilla har också träffat en hel del folk på sin vandring. Pacific Crest Trail är en populär led där många går kortare sträckor.
– En del lär du känna lite grann. Man hamnar ofta ihop med någon som håller samma tempo som en själv. De flesta har varit hälften så gamla som mig – många gör det här äventyret efter att de är färdiga med skolan och vissa för att de har slagit vad med någon, säger Gunilla Sundberg.
Hur gick det för er till slut, höll budgeten?
– Ja det gjorde den. Den dyraste veckan var den sista när vi var i Vancouver och Seattle och väntade på att få åka hem. Men det var vår semester och vår belöning. Vårt enda riktiga bakslag, som egentligen var positivt, var att vi var tvungna att boka om vår hemresa – eftersom vi gick snabbare än väntat. Vi trodde att det var nödvändigt att boka flygresa hem för att få visum, något som visade sig vara fel.
Vill inspirera andra
Just nu är Gunilla Sundberg och Kajsa Albrechtsson hemma och gottar sig åt att allt har fungerat under resan och att deras kroppar är hela. Om två veckor börjar jobbet i friluftsbutiken igen men innan dess ska de hålla ett föredrag om sin resa på Svenska turistföreningens höstevenemang i Grövelsjön.
– Vi vill inspirera andra att komma ut och vandra, men nu när vi börjar titta på bilder från början av resan har vi nästan glömt exakt hur det var. Till slut blir du proppmätt på alla härliga intryck och orkar nästan inte ta in allt. Därför känns det bra att få landa lite och gå igenom resan en gång till, säger Gunilla Sundberg.
Vad har ni för tips till de som vill börja vandra?
– Börja vandra här hemma i Sverige, där det finns möjlighet att rasta och övernatta i stugor. Känn på vandrandet och testa din utrustning, att du har rätt kängor till exempel. Det är också bra att veta sin förmåga. Ta det lugnt i starten och känn av hur långt du orkar gå, säger Gunilla Sundberg.
Du ska inte planera för mycket heller, då är det inte säkert att du kommer iväg.
Satsa på nationalparkerna
Vill du däremot till USA för att testa att vandra är Gunillas tips att ta vandringsleder i nationalparker eller liknande.
– Skippa öknen med hetta och ormar. Ha en pengareserv så du kan köpa nya grejer om något går sönder. Du ska inte planera för mycket heller, då är det inte säkert att du kommer iväg, säger Gunilla och skrattar.
Blir det några fler vandringar framöver?
– Ja det blir det såklart, men kanske inte något så här långt och krävande. Det är ett ganska stort projekt med ledigheter och tid borta från familj och vänner. Det kräver mycket planering, tid och pengar. Men först ska vi njuta av det här äventyret, att vi nådde vårt mål och uppfyllde drömmen att vandra hela PCT.
Följ även deras resa på bloggen Tanter på tur där de själva skriver och uppdaterar längs vägen.
